Gårdagens film.

Igår filmade jag Majken lite. Och att lyssna på sin förkylda röst känns lika konstigt som att lyssna på den när den låter "normal". Haha.

Önskar er alla en trevlig onsdag!
Själva ska vi fortsätta att kurera oss...

Så otroligt sorgligt.

I något år eller så har jag följt en annan människas kamp. En kamp mot en sjukdom, så hopplös. Alla visste att den var dödande. Alla visste.

Ändå blir jag så otroligt ledsen när jag läser att Kristian inte finns mer.
Kampen är över.
Du har fått frid.

Och jag hoppas att du fått träffa dina barn nu.
Barnen du aldrig fick.
Där du är nu.

Tandborste till framtida tänder.

Finns det något roligare än att få paket, helt bara sådär utan anledning? 

Förra veckan fanns det ett paket till mig i vår postlåda. Eller ja, till både mig och Majken.

Detta var innehållet. Nästan så att jag längtar tills den lilla fröken får sin första tand... (men bara nästan! Aj aj aj...)

Tack så mycket kusin Veronica! Snart kommer vi upp och hejar! I dubbel bemärkelse... :)
Och tack för chokladen också. Den hann jag dock inte ta något kort på.
Choklad har ju en tendens att försvinna ganska snabbt i det här huset. Speciellt favoritchokladen, Marabou Black. Maaaaaaaaaaah.

Mina favoritgrannar.

Eller granne är det väl inte. Men 2 km bort, på vägen som jag går varje tisdag för att komma till spårvagnshållplatsen där spårvagnarna utan trapp går, där finns det här huset.
Och jag känner bara att alla andra lekstugor i hela världen kan slänga sig i väggen!

Och ja. Ingen vidare bra bild. Precis när jag skulle ta bilden rullade en bil förbi och jag ville inte verka creepy. För det är jag ju inte. Eller...

Muggpremmis!

ÄNTLIGEN skruvades hyllan i köket upp (bild kommer imorgon). 
Så nu har det packats upp Muminsaker (men hälften hittar jag inte? Vad är det här?!) och premiärdruckits kaffe ur våra koppar! 
Heja heja. Ska man sova ikväll? Bara glöm! 

Var god; icke vänd!

Jag som har gått och oroat mig för att Majken är "sen". Ja, i utvecklingen, alltså. För att hon inte vänt sig. Bara försökt från rygg till mage (men ena armen har alltid stoppat), och legat stel som en pinne väl liggande på mage, inte ens försökt rubba sig. Och det är väl inte så det ska vara? Det är väl från mage de ska vända sig först, till ryggläge? Ja oj vad jag har grubblat på detta... 

Men den 21a augusti fick jag ett sms av Niklas när jag var på jobbet. "Majken vände sig från rygg till mage nu! :D"
Och åh vad glad jag blev att han fick uppleva något "för första gången", han också.
Den vändningen var dock bara en olycka. Eller ja, inte menad, om man säger så. Och sedan dess vände hon sig aldrig mer.
Fram till i fredags. För då var det som att hon fattade grejen och rullande över på mage så fort man lade ner henne på rygg. Och sedan dess har det bara fortsatt.
Lite jobbigt kan jag tycka. Speciellt vid läggningen. För efter några minuter hör man ett ansträngande stön från en unge som inte orkar hålla upp huvudet längre. Så man får gå in och vända på henne.
Och så börjar det om igen.

Men när man ser den här gladfisen kan man ju inget annat än att le... Eller hur?

Det där med att inte säga hela sanningen.

Att egentligen ställa väckarklockan på ringning för att hinna med spårvagnen och sedan bussen för att vara framme vid ett lager långt ute i ingenstans tjugo minuter innan dörrarna slås upp för att packa på sig så mycket garn att man nästan får skämmas. För att en av mina favoritgarnbutiker har lagerutrensning. Något som fick mig att lägga mig i tid igår, så jag skulle vara pigg och alert och på hugget idag liksom. Och så har man sagt att man ska "..på loppis. Om jag orkar. Vi får se."
Jag vet inte vad jag skäms mest för. Mina garnhögar här hemma eller det faktum att jag gömmer dem.
Men, det är inte skadligt i alla fall.

...det är det väl inte?

Luggen.

Så liten hon ser ut med kort lugg!
Men söt, såklart. Ser ni korkskruvarna? De blir bara fler och fler ju längre håret blir. Lyckliga unge! Men hon kommer säkert hata dem sen, alla som har lockigt hår vill väl ha rakt... och tvärtom.
Jag själv skulle gärna vilja ha några av hennes lockar, om vi säger så..!

Första klippningen.

Sista bilden på långluggen...

Slutresultatet! 

(Jag hoppas att ni lägger märke till dreglet och bodybytet också. Tack vemetnuvar som uppfann tvättmaskinen. HALLELUJA.)

Café för hela slanten!

Tisdagarna har härmed utsetts till den stora fikadagen. För kl 13 till kl 16 är det babycafé. Först pratar vi. Sen sjunger vi. Sen fikar vi. Och pratar lite till.
Och efter det är det fikauppehåll i 2 timmar, till kl 18. För då börjar hantverkscafét. Då sitter jag och fikar och virkar. Och pratar med hantverkartjejerna som får mig SÅ sugen på att lära mig att sticka.
Till klockan 21 sitter vi där. Och det är verkligen supermysigt.

Så ser mina tisdagar ut framöver. Ganska härligt, va?

(Till mitt försvar har jag promenerat över 1 mil idag. Powerwalkat. Inte för att träna, utan för att jag har haft så himmelens bråttom och varit stressad för att hinna med både spårvagn och till jobbet och till nästa café. Jag har därmed blivit svettig inte mindre än 3 gånger idag! Det ni! Ja, man kan ju i alla fall låtsas som att man kompenserar upp det eviga fikandet lite...)

Dagens film.

Idag var det dags att ta reda på hur sittdelen till vagnen fungerar. Medan jag höll på att böka med det och Niklas stod bredvid och tittade på med Majken i famnen började hon fullkomligt gapskratta.

Så fort jag vände mig om och började pilla på vagnen tokskrattade hon. Försökte få med det på film men självklart misslyckades jag. Däremot fick vi en annan gullig film. och här kommer den!

Sen fyller morfars far 91 år idag. Majkens, alltså.
Så, hurra på din dag, Hugo!

♥

Majkens reflexmössa!

Här har vi den! Majkens nya mössa. I 100% alpacka. Förutom reflexgarnet, förstås... (man ser reflexeffekten på bilden till höger!)

Den blev lite mindre än vad det var tänkt. Så jag hoppas att den passar hela långa vintern. Men om den inte gör det kan jag ju alltid göra en ny...

Jag använde mig utav det här mönstret och det här och det här garnet!

Suddig sneak peek.

Ibland kan man ju liksom bara inte hålla sig!

Det är så länge sedan jag avslutade ett projekt.. och nu är det såååååå nära! 

Ett tredagarsprojekt var allt jag behövde för lite ro i själen. Bild på färdig produkt kommer när modellen är vaken... ;)
 

Puss och god natt!

En hel natt!

Inatt hände det. Majken sov en hel natt utan att vakna. Det blev en lite senare läggning än vanligt (kl 20) och hon sov till kl 7!
Så, en hel natts god sömn... kunde jag ha fått. Om det nu inte varit så att jag hade suttit uppe och kuckellimuckat till klockan 2. Men egentid laddar också batterier! ...försöker jag intala mig själv.

God förmiddag!